Så känns det att veta att man lever med något i kroppen som när som helst, idag, nästa månad eller om 10 år, plötsligt kommer att orsaka en dödlig sjukdom.
Egentligen har jag "vetat" det i nästan 20 år nu, men idag fick jag det bekräftat. Svart på vitt på papper.
"DNA har isolerats ur ett blodprov från patienten. Sekvensanalys av BRCA1 exon 11 visar att patienten är bärare av denna mutation."
På svenska så innebär det alltså att jag ärvt den gen som dödade min mamma, mormor och troligtvis min gammelmormor.
En gen som ger en mycket aggressiv bröstcancer med mycket stor och snabb spridning. En gen som, om jag inte gör något åt det, kommer att döda mig.
Jag har redan förberett för det här, och en operation väntar.
Profylaktisk mastektomi.
Att i förebyggande syfte operera bort mina bröst och kringliggande körtlar för att i möjligaste mån minska risken för att få bröstcancer.
För att öka chansen att få se mina barn växa upp. Att få fortsätta leva med min familj.
Jag visste att resultatet skulle vara just det här, men det suger verkligen iallafall. Någonstans så hoppades jag ju att jag skulle ha fel. Att jag skulle sluppit få genen.
Varför trodde jag det?
......och efter beskedet så åkte vi till Coop Forum och IKEA och handlade sånt vi inte behöver *s*.
På Coop köpte vi ballonger och sonen provade toaletten. Han är kanonduktig med sin blöjavvänjning, och det går över förväntan.
På Ikea blev det handdukar som ska broderas (beställning) och en jättefin lampskärm och två stora glasskålar. Perfekta till typ allt! Sallad, bål, chips. För 25:- är det ju helt klart ett fynd.
Givetvis korv & dricka efteråt, och tre paket Delicatobollar fick också följa med hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar