Väder som avspeglar känslor?

Ja, isåfall stämmer det precis just nu. På en sekund blev det alldeles mörkt ute och nu vräker regnet ner.
Stora tunga regndroppar nsom faller från en mörkt grå himmel.

Ja, det passar bra just nu.

(fast jag av hoppas verkligen att det klarnar upp innan vi ska åka med blommor till födelsedagsbarnet)

Älskade ängel

Idag för sju år sen, ganska exakt på timmen, låg jag i en säng på förlossningen. I min mage levde du fortfarande. Jag kände dina sparkar. Små buffar, mjuka hälsningar från dig.

Några timmar senare låg jag i en annan säng på en annan avdelning. Min mage var tom och mitt hjärta skrek efter dig.

Du levde inte längre. Min kropp orkade inte hålla dig kvar, och du var för liten för att orka kämpa utanför mig.

7 år idag. Så lång tid har gått och det känns både som att det var igår och som en evighet sedan.

Älskade ängel, grattis på din födelsedag.

Hade du funnits här hos oss hade vi väckt dig med sång och presenter på sängen. Istället firar vi dig vid din grav.

Saknar dig av hela mitt hjärta, älskar dig och önskar att du var här.

~~~~mamma~~~~

Kunde det ha blivit värre?

Sitter ensam nere i köket nu. Resten av familjen sover fortfarande. Även stortjejen ligger i sin brors rum. Sov hon något i natt öht? Orkade hon tänka, vågade hon blunda?

Min stora, lilla, lilla tjej. Hur mycket skit ska du drabbas av? Hur mycket orkar du bära?

Stora dottern som jag släppte av hemma i går fm för att hon skulle träffa sin pappa, men som ringde mig vid 15:tiden i går em.

Förtvivlat hulkade hon fram att XXX tagit livet av sig. Jag hörde inte vad hon sa och fick fråga om flera gånger innan det gick fram.
Hon hade alldeles innan fått ett samtal att hennes bästa vän hade dött, troligtvis av en överdos.

Jag åkte och hämtade henne, och det skär i mitt hjärta när jag förstår hur jävla ont det gör i henne nu. Hennes vän, den enda hon kände att hon kunde se en framtid med, som hon kände sig trygg med och som fanns för henne.

Efter alla svek hon gått igenom, och smärtsamma uppbrott från andra vänner och pojkvänner så finns det inte någon kvar nu.

Hon berättade hur de bara ett dygn innan träffats, hur hon hade piercat honom och sedan sovit tillsammans. Hur de hållit varandra i handen under natten och pratat om kommane veckor.

Nu finns han inte kvar, och jag är livrädd för hur det kommer att påverka dotterns beslut om sitt fortsatta liv.

Kommer hon att orka stanna kvar hos oss...........

Igår blev en dag att minnas

Dock inte för något positivt utan för att Norge utsattes för två terroristdåd helt utan förvarning. Först bomben som detonerade vid Oslos regeringskvarter med 4 döda som utgång, och efter det dödsskjutningarna vid Utøya där minst 87 barn och ungdomar miste livet.
En ensam gärningsman (vad man vet nu iaf) tog livet av 91 personer och skadade väldigt många fler.

Hur kan man hata så mycket att man kan ha något sådant på sitt samvete?

Jag känner med alla skadade och de anhöriga till de som dött <3

Orkar fan inte mer

Vet att jag har låtit vikten skena iväg, IGEN!!! Ställde mig på vågen idag, och den visade 115,7 kilo.
Vill jag dö? Vill jag vara ett berg, en stor fet klump som knappt orkar ta mig upp för trappan. Som knappt orkar knyta skorna och som inte orkar springa och busa omkring med barnen?

Nej, det vill jag ju förståss inte svarar jag då. Konstigt då att jag tydligen inte tar tag i det. Att jag inte gör något åt det!

Varför?

Jag vet inte. Jag vill gå ner i vikt. Vill orka vara en bra mamma som kan och orkar leka. Vill vara en flickvän som ser bra ut, som vill hålla sig frisk för sin familjs skull.

Nåt gör att jag inte satsar till 100% nån längre tid, och ibland undrar jag om det inte beror på nån jonstig slags feghet.

Att jag faktiskt gömmer mig bakom min fetma.............

Jag är en 115,7 kilos fegis.