torsdag 17 juni 2010

Att finnas till hands

Just nu önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunnat hjälpa min lillasyster att läka sitt.
Sitt hjärta alltså.

Älskade underbara lillasyster
jag finns här
att lyssna och hålla om
torka tårar och hålla hand
Vill hjälpa dig att laga det som håller på att gå sönder
att finnas där när någon annan valde att gå

Jag älskar dig.


onsdag 16 juni 2010

Dumma dumma jävla jag

Sambon är inte hemma och jag skulle lägga barnen när de började kivas och bråka. Lillstrumpan vägrade lyssna på mig, skulle absolut leka med Duplo och sortera allt på golvet när jag för ungefär sjuttonde gången sa att det var dags att hoppa i säng.
Jag har ont som fan, tusen saker jag borde göra när de somnat och var nog ganska irriterad redan innan, och plötsligt hade jag skrikit åt dottern som kastade sig ner på golvet och bara grinade :-(

Åh, fy fan vad jävla dum jag är. Jag blev så jävla arg på mig själv att jag var tvungen att gå ut ur deras rum och satte mig på äldsta sonens säng och bölade själv.

Jag hör hur lillgrabben kommer tassande ur sitt rum, försiktigt ropar på mig samtidigt som han smyger ner för trappan.
Jag kunde inte ens svara, men hör hur han letar efter mig på nedervåningen samtidigt som lillasyster fortfarande storgråter liggandes på golvet.

"mamma, mamma.........jag älskar dig"

Halvhögt hör jag hans röst ropandes på mig från köket, samtidigt som jag torkar mina egna tårar och går ner till honom. Jag ser honom titta ut genom fönstret när jag kommer ner, och han kastar sig om halsen på mig när han ser mig.

"mamma, du får inte lämna oss" säger han, och efter det, "mamma, du får inte vara så dum mot min lillasyster. Nu är hon ledsen"

Åh, älskade älskade skrotunge, du är så klok. Nej, jag får inte vara dum mot er. Jag borde veta bättre, och jag ångrar mig.

Vi gick upp till lillasyster tillsammans, och vi kramades länge innan de kom i säng.

Varför gjorde jag dem så ledsna, och kanske tom rädda? Jag skäms för mig själv. Inser att jag nog behöver lägga mig själv, ta något smärtstillande och försöka vila ut ordentligt.

Jag kan inte ursäkta mitt sätt mot dem bara för att jag har ont och är trött. Jga är deras mamma, den som ska älska dem, skydda dem och ta hand om dem.

Inte den som gör dem illa.......

Älskar er mina små troll. Älskar, älskar, älskar........

Men vad f*n är det som är fel?

Vad är fel på mig?

Smärtan i bröstkorgen, trycket över lungorna som gör varje andegtag till en kamp.
Hur länge har det varit så här nu? Hur många undersökningar har jag genomgått?

Jag äter mina mediciner, men det hjälper ju inget. Blodtrycket är högt trots två mediciner, nitrot mot smärtorna i bröstet vet jag egentligen inte om de funkar, men jag tar dem iallafall.

Nu har jag tid hos läkaren idag igen, men egentligen vill jag inte ens gå dit efterssom jag känner mig helt jäkla hypokondrisk, fast jag VET att jag inte är det.

Är det så himla mycket begärt att vilja må bra? Att våga vara ensam med sina barn utan att vara rädd för att få en hjärtattack och dö framför deras ögon?

Kl 10.15 ska jag vara där, och jag ska strax åka för att ännu en gång förklara hur jävla ont jag har.

söndag 6 juni 2010

Jag tävlar om en ny ytterdörr från Swedoor


Jag tävlar här om en ny ytterdörr från Swedoor
Tävlingen avslutas den 6 juni, kl 00.00

onsdag 2 juni 2010

Att hålla näsan över vattenytan

Inser att det inte är långt kvar nu innan ekonomin skiter sig totalt.
Inte f*n hade vi räknat med att båda två skulle vara långtidssjukskrivna med superlåga inkomster när vi skaffade nya bilar, dyrt hus och andra krediter.
Det som tidigare fungerade helt utan problem att betala av på är inte längre lika lätt, och jag är livrädd att vi snart halkar efter ordentligt.
Egentligen har vi redan gjort det, men på olika mirakulösa sätt har vi alltid lyckats hålla oss flytande ännu en månad till iallafall.
Frågan är om vi klarar ännu en månad till?

Måste, verkligen MÅSTE, gå igenom vad som kan säljas här hemma. Alldeles för mycket saker har vi, och vi behöver ju både pengar och plats, så att sälja en del skulle ju vara att slå två flugor i en smäll.

Nu väntar sängen och lite mer ångest för de ännu obetalda räkningarna........