Smärtan i bröstkorgen, trycket över lungorna som gör varje andegtag till en kamp.
Hur länge har det varit så här nu? Hur många undersökningar har jag genomgått?
Jag äter mina mediciner, men det hjälper ju inget. Blodtrycket är högt trots två mediciner, nitrot mot smärtorna i bröstet vet jag egentligen inte om de funkar, men jag tar dem iallafall.
Nu har jag tid hos läkaren idag igen, men egentligen vill jag inte ens gå dit efterssom jag känner mig helt jäkla hypokondrisk, fast jag VET att jag inte är det.
Är det så himla mycket begärt att vilja må bra? Att våga vara ensam med sina barn utan att vara rädd för att få en hjärtattack och dö framför deras ögon?
Kl 10.15 ska jag vara där, och jag ska strax åka för att ännu en gång förklara hur jävla ont jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar