Om man inga blommor får

.... får man pigga upp sig med att njuta av dem på bild iaf.

Euroflorist har som vanligt helt underbara buketter,

att skicka till andra eller att ge till sig själv.

Den här tex tycker jag är otroligt fin, och den skulle absolut pigga upp mig lite idag :-)

Ångest

I morgon är det dags. Eller ja, iaf nästan. I morgon ska jag läggas in på avd och på onsdag morgon ska jag opereras.
Jag vill fan inte. Eller jo, jag vill egentligen, men jag vet inte om jag vågar faktiskt.
Jag ÄR rädd för ev följder, för att det ska hända nåt konstigt, rädd att jag ska förlora allt som har med det sexuella att göra.
Orolig för att få en "klimakterieshock" :-/, när äggstockarna är helt borta och det inte längre produceras något östrogen.

Fan, varför måste jag bestämma mig öht? Kunde jag bara inte sluppit den där jävla cancergenen!?!

Och varför har jag fortfarande huvudvärk? Nu gör det inte ont hela tiden, men ist kommer det som kraftiga stötar eller "elshocker" utan förvarning, som gör djävulusiskt ont. När jag böjer mig fram, hostar, pratar för högt eller vrider på huvudet.
Det känns fan ännu värre än den konstanta värken.

Håller jag på att bli galen?

Shoppingrace

Nu har jag varit i varenda jäkla affär i HELA Västerås, och det finns ingen, INGEN, knallrosa fleecefilt i en endaste affär.
Igår var vi i typ alla centrumbutiker och idag har vi averkat de på Erikslund och på Hälla, och det finns ingen filt i rätt färg. Flera som går lite mer åt det lila hållet (snygga för all del, men fel färg just nu!) eller såna som går mer åt rosarött vilket inte heller funkar.
Gahhh, jag blir galen.

Tänkte ju vara effektiv och göra färdigt beställningen innan jag ska opereras efterssom jag inte vet hur jag mår efteråt, men det verkar skita sig totalt :-(

Barnen har uppfört sig som apor snällt sagt, vilket jag iofs förstår efter att ha sprungit ut och in överallt.
Sambon har inte klagat, men dock suckat :-/

Några andra små fynd har fått följa med hem ist. Bla ett litet fat som ska stå i badrummet uppe, med sand, stenar och vita blockljus på. Clara ska få fixa till det senare.
Lite tyg från Ikeas barnavdelning, en snygg 3 literskastrull/gryta från deras 365-serie till kampanjpris 29:- ist för 129:- och två 4:pack vita blockljus.

På Ica Maxi hade de "ta 3 bet för 2" på alla damtoppar och linnen, och jag hittade faktiskt tre i min storlek. Där köpte vi även en overall till lillgrabben för bara 199:-. Jättesnygg i klart turkost och svart. (fanns även i helsvart, grön/svart och rosa/svart, i strl 92-140 cl)

Vintersockor och lite mat fick också följa med hem, och vi avslutade med att åka hem till dottern med lite "beställd" mat från McD.

Nu väntar chili con carne och ris, och sen ska sambon ut i trädgården och jag upp på övervåningen och städa lite.

Här kommer alla känslorna på en och samma gång....

Fast inte på ett positivt sätt tyvärr :-(

På onsdag har jag op-tid. Inläggning på avd på tisdag em, och sen operationen på onsdag morgon el förmiddag, om inget annat kommer emellan då förståss.

Hade ju egentligen tid redan den 1 september, men då blev jag sjuk. Fick ny tid den 21 sep, men den avbokades av sjukhuset efterssom det kommit ett annat, mer brådskande fall, som behövde just den tiden.
Den nya är alltså på onsdag, och nu när det närmar sig vet jag inte om jag är glad att det äntligen ska bli av = att jag alltså är ett steg närmare att slippa den jävla cancern. Jag har ångest för operationen, eller rättare sagt för de komplikationer som kan uppkomma efterssom jag inte direkt är idealkandidaten för att göra operationen. Allt för högt blodtryck, för taskigt allmäntillstånd, alltför överviktig mm.

Jag är ledsen. Ledsen för de "biverkningar" som med all säkerhet kommer efter operationen. För tidigt klimakterium, att sexlusten ska försvinna. Varför har ingen läkare nämnt det? Är inte sexlust, eller snarare avsaknad av sexlust hos en 39:årig kvinna en ganska allvarlig biverkning? Något som påverkar livet ganska ordentigt?

Arg, och besviken, på min sambo. Som påstår att han bryr sig men som inte på minsta sätt visar det. Drar jag upp något själv så håller han med, men aldrig att han själv skulle ta reda på något om allt det operationen faktiskt står för.
Som aldrig nämner något om det som faktiskt KAN hända under , eller direkt efter, själva operationen.
Att jag kan dö.

Är jag egentligen förvånad? Nej, faktiskt inte. Allt för mycket pekar på det som jag nog egentligen vet. Vi lever inte längre som ett par, utan som människor som delar bostad och räkningar.
Kanske kan man inte räkna med så mycket mer då?

Han sårade mig grymt mycket igår kväll, och tyvärr gav jag utlopp för det när lilla dottern kom in till oss i natt. Hon var grinig och ganska dum, och jag tappade tålamodet alltför fort.

Mamma är ledsen gumman, och jag hoppas att du förstod när jag försökte förklara. Älskar dig hjärtat!

Har en förjävlig huvudvärk idag som vägrar ge med sig, trots vila och värktabletter. Funderar på att börja småpacka inför operationen iaf, och sen väntar en beställning som ska sys.
Lika bra att sätta igång så jag inte missar nåt.