Sitter ensam nere i köket nu. Resten av familjen sover fortfarande. Även stortjejen ligger i sin brors rum. Sov hon något i natt öht? Orkade hon tänka, vågade hon blunda?
Min stora, lilla, lilla tjej. Hur mycket skit ska du drabbas av? Hur mycket orkar du bära?
Stora dottern som jag släppte av hemma i går fm för att hon skulle träffa sin pappa, men som ringde mig vid 15:tiden i går em.
Förtvivlat hulkade hon fram att XXX tagit livet av sig. Jag hörde inte vad hon sa och fick fråga om flera gånger innan det gick fram.
Hon hade alldeles innan fått ett samtal att hennes bästa vän hade dött, troligtvis av en överdos.
Jag åkte och hämtade henne, och det skär i mitt hjärta när jag förstår hur jävla ont det gör i henne nu. Hennes vän, den enda hon kände att hon kunde se en framtid med, som hon kände sig trygg med och som fanns för henne.
Efter alla svek hon gått igenom, och smärtsamma uppbrott från andra vänner och pojkvänner så finns det inte någon kvar nu.
Hon berättade hur de bara ett dygn innan träffats, hur hon hade piercat honom och sedan sovit tillsammans. Hur de hållit varandra i handen under natten och pratat om kommane veckor.
Nu finns han inte kvar, och jag är livrädd för hur det kommer att påverka dotterns beslut om sitt fortsatta liv.
Kommer hon att orka stanna kvar hos oss...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar