Hemma igen

Kom nyss innanför dörren efter ett ganska kortvarigt sjukhusbesök. Tänk att saker ALDRIG blir som man tror och tänker sig......

Hade väckning vid 5.45 men snoozade till 6.20 (allt var ju framplockat och färdigt sen igår) då jag var tröttare än vad jag trodde. Hade sovit ganska dåligt också.

Var iaf på avd vid 7.30 som jag skulle, och hade räknat med operation efter några timmar. Nejdå, det var dags att rullas till OP direkt. Väl där visade det sig att efterssom jag ätit hela 5 msk yoghurt till min medicin i morse så var det goodbye med den operationen. Det gick absolut inte att söva mig med "mat i magen" inte.

Läkaren sa att jag fick vänta några timmar så fick jag opereras på eftermiddagen ist. Kändes ju sådär halvkul när man mentalt förbereder sig när man blir nerrullad till OP och allt det där.

Plötsligt säger op-läkaren, att jag kan ju få opereras med bara lokalbedövning ist, så kan jag få göra det direkt iaf. Om jag tycker det är okej förståss?

Jag funderar, och han säger att man bedövar ju helt och det är smärtfritt. Det låter ju bra, även om jag inte direkt gillar tanken på att vara vaken under skrapningen.

Jaja, jag sa iaf ja, och jag rullas in, de kollar blodtryck (som faktiskt var helt okej), sätter nål(ifall det skulle behövas senare) och lägger bedövning. F*n vad det kändes :-(
Stramade och spände i hela underlivet.

Efter några minuter börjar läkaren, och de tar prover från livmodertappen först. HAn frågar om det känns och jag svarar nej. Det var sant, det kändes helt okej (inget alls m a o)

När han går vidare och börjar skrapa livmodern kändes det som att han karvade med kniv inuti mig. Det gjorde vansinnigt ont, och jag var helt oförberedd på det. Trodde ju att det ska vara i princip smärtfritt. Det tog kanske några minuter, och det var fan vidrigt. Började gråta utan att kunna sluta, och när läkaren var klar låg jag spänd som en stålfjäder.Efteråt sa läkaren att det ju var ganska svårt att bedöva livmodern ordentligt, och hade han sagt det innan hade jag ju inte gått med på att göra operationen utan att sövas.

Fy fan!

Fick vila uppe på avdelningen i två timmar innan jag åkte hem, och nu känns det som att nån klivit runt på magen. Blöder en del, men inte jättemycket.
Nu ska jag bara vänta på svaret från odlingen, och hoppas på att det inte visar på nåt dumt.

Nu väntar småplock i sovrummet, och sen lite lunch.