Det tog bara en timme hos veterinären så fick vi Majas dom. Hon var så sjuk att avlivning var det enda tänkbara alternativet.
Åh, egentligen så visste jag ju det, men att höra de säga det var så fruktansvärt. Veterinären ringde upp mig eftersom hon ville prata med oss båda och bara sambon var där, och fast jag vet att de verkligen inte skulle avliva ett djur om det inte var nödvändigt så känns det hemskt.
De sa att vi trots allt kunde försöka över natten, men att vi då var tvungna att skriva på papper att de fick lov att avliva henne under natten om det blev värre ändå, vilket det var stor risk för. Nej, jag vill inte att hon ska ligga kvar och plågas, och sen kanske få panik och avlivas utan oss där. Nu fick hon somna in i sambons famn ist, vilket känns mycket bättre.
Vår lilla fina tjej, vad vi älskar dig. Just därför valde vi att låta henne somna in. Tanken på att hon led något fruktansvärt är olidlig, och jag vill inte att hon ska ha det så.
Älskade Maja, tack för de här åren. Tack för att du blev just vår katt.
Godnatt & farväl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar