Eller i mitt fall, dagen O.
O som i Operation.
Jag ljuger om jag påstår att jag ser fram mot det. Ljuger om jag ens skulle antyda att jag vill det här.
Jag vill och önskar att jag aldrig ens hade behövt tänka tanken, eller behövt ta valet att göra den här operationen.
Dessutom är det bara den ena av två operationer som ska göras. Den andra kommer sen (ganska snart hoppas jag) och består i sin helhet av en stor och troligtvis två mindre operationer efteråt.
Jag försöker intala mig att det är bästa såhär, och troligtvis är det ju så. Att jag iom den här operationen minskar risken att utveckla bröst- och äggstockscancer, och kommer att få leva kvar med min familj.
Om bara operationen går bra förståss, så att inget händer där.
Nej, jag ska inte måla fan på väggen, men jag är nervös. Rädd och orolig.......
Har inte heller det stöd jag tycker jag borde haft hemifrån, men förstår varför. Ser det även som ett bevis på att saker är som jag trott ett tag nu, och ett tecken på att en del kommer att ändras framöver.
Att allt kanske är en början på något nytt.
Några timmar kvar tills jag ska åka och jag har en del att plocka iordning först. Lite småfix med barnens saker och lite stök hemma som ska tas ordning på.
Det regnar idag också. Grått och trist. Precis som jag känner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar