Vad är det för jävla fel på mig? (och nu menar jag både fysiskt och psykiskt!)
Fysiskt börjar jag bli lite orolig när det gäller den där envisa smärtan i nacken/halsen/bröstbenet och vänsterarmen. Vad f*n är det som gör så jävla ont?
Jag upptäckte knölen på halsen i november förra året och strax efter det började smärtan stråla ut från den ner mot bröstet och armen.
Läkaren kollade på den i januari och i mars, och då fick jag nåt inflammationshämmande och morfin mot smärtan, som inte hjälpte alls. Förvånad? Icke då!
Nu har det gått ett år, ETT HELT JÄKLA ÅR, och det är värre än nånsin. Jag orkar fan inte längre. Jag sover aldrig ordentligt, vaknar hela tiden för att det gör så ont. Kan inte använda armen, kan inte röra på huvudet, inte bli snuddad vid axeln ens....... osv. Klart som sjutton att det blir jobbigt!
Blir sur och gnatar och skäller på barnen, vilket känns skitjobbigt. Dessutom är jag lite orolig. Undrar vad som är fel. Är rädd att det är något lite allvarligare än bara en inflammerad muskel/nerv/whatever.
Vill må bra igen. Vill, vill, vill!
Och så var det den andra biten......... varför är jag så himla lam? Varför kan jag inte bara ta tag i saker och få de gjorda? (som att ringa och tjata på läkaren ang min onda hals tex?)
Nu tex, skulle jag ta tag i köket och städa av bänkarna medans sambon skjutsade iväg stora sonen. Tänkte hinna det innan Lyxfällan började vid 21:tiden. Jag började vid 18,30 med att tända några ljus i köket och ta en kopp kaffe, satte mig vid datorn......... och fastnade här :-(
Ett snabbt avbrott för att plocka ur och i diskmaskinen, upp en sväng till dottern som vaknat till, och så till datorn igen.
Det var den städningen det.
Usch, jag suger verkligen. Min karaktär är usel! Jag vill så himla mycket, men kan fanimej inte få tummarna loss.
Hur lyckas man? Är det att ta tag i en liten sak åt gången? Små "baby-steps" liksom. Inga stora planer som ändå bara känns övermäktiga.
Jag ska försöka...........
Nu ska jag iaf ta hand om tre kassar tvätt som ska sorteras och vikas.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar