Fan fan fan!
Så fort jag tycker att allt börjar bli bättre så rasar det igen. Jag faller, igen! Lite djupare än gången innan, och det tar ännu mer på krafterna att orka kravla sig upp igen.
Till slut kommer jag inte att orka dra mig upp. Kanske inte ens orka försöka.........
För vems skull ska jag öht försöka? För min egen eller för de som som förväntar sig att jag ska finnas här, alltid redo att ställa upp för allt och alla.
Vem finns någonsin till hands för mig?
Var iaf till Ikea idag och köpte lite backar till barnens lekrum. Jag måste ju iaf försöka få dem att lära sig hålla lite ordning, eller hur?
På hemvägen stannade vi och åkte lite pulka, och det tyckte de var jättekul :-)
Varm choklad och chokladbollar till fika efter det.
Pratade med äldsta dottern nyss, och idag har hon gjort sin *räknar* sjunde tatuering. Antar att hon visar upp den så fort vi träffas igen.
Äldsta sonen är hos sin flickvän och från honom har jag inte hört ett ljud dag. Mamma är inte så viktiga längre *ler*, men det är ju så det ska vara.
Älskade ungar, för er skull försöker jag iaf fortsätta kämpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar