Har tänkt idag. Massor. Mest på min familj. Den familj som saknas.
På mina två älskade små änglar. Älskar er och saknar er i oändlighet. Alltid, alltid!
Mamma, som hela tiden gör sig påmind. Så ofta jag tänker på dig när jag syr. Så ofta jag slås av tanken på att jag vill visa dig något, vill berätta något för dig eller be dig om råd.
Mormor, älskade älskade lilla mormor. Du som var min länk till mamma när hon dött. Som berättade saker jag inte visste. Jag saknar dina kramar och dina snälla ord.
Ser ni oss? Hör ni när vi pratar om er? Vet ni hur älskade och saknade ni är?
För alltid i mitt hjärta.
Härifrån och till evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar