Dagen började bra. Frukost i lugn och ro. Slötittande på tv. Barnen klädde på sig och gick ut för att bygga färdigt fästningen de började på igår och under tiden gjorde jag degen till chiabatta. (1+2 timmars jäsning, så det gäller att börja i tid)
Plockade iordning lite i köket när stora dottern plötsligt ringde. Det är jobbigt nu, infekterat till max, och jag kände bara inte för att prata med henne.
Såklart jag svarade iaf, jag är ju mamma. 50 minuters utskällning, klagande, elaka ord. Jag vet inte hur länge jag orkar med det här längre. Hon suger ur all min energi. Får mig arg och ledsen.
Ikväll väntar middag hos syster med familj, men jag vet inte om jag orkar längre. Vet inte om jag vill. Allt bara liksom föll, humöret totalt borta.
Herregud, hur mycket ska jag ta av henne?
Brödet är utbakat och står på andra jäsningen. Borde hoppa in i duschen men känner mer för att lägga mig och dra täcket över huvudet.
Fan vilket jävla munter slut det här året fick då. Heey!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar