Somnade osams igår och vaknade osams :-(
Orkar fan inte bry mig längre. Det blir inte bättre än det här, och jag tror inte att nån av oss varken vill eller orkar kämpa mot en eventuell förbättring.
Fick dessutom veta nåt av min dotter igår som faktiskt skrämmer skiten ur mig. Inte nåt som rör vårt förhållande alltså, utan en sak som handlar om dotterns liv.
Jag är livrädd, ledsen och faktiskt förvånad. nej, inte förvånad egentligen, för jag visste nog att det var såhär hon kände. Mest fövånad över att hon berättade det för mig, "bara sådär".
Frågan är bara, vad ska jag göra med informationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar